överallt.

nu har min fru varit borta i 14 timmar. inte så långt bort bara i köpenhamn. jag förundras över det faktum att man kan sakna en person så snabbt när man vanligtvis träffas dagligen. vi ha inte varit fru och fru eller som vigselförättaren sa hustru och hustru med varandra så särskilt länge. en månad och 7 dagar mer exakt. en av de bästa dagar skulle jag tro.

 ja jag kallade henne visserligen apatisk på bröllopsdagen när hon inte hjälpte mig att leta efter mina örhängen. till mitt försvar var jag totalt neurotiskt stressad och dessutom skakig i benen med två vanligtvis kobenta knäskålar som nu passade på att skallra som om benen drabbats av jordbävning, detta strax innan fotograferingen. försvar och försvar? dåligt försvar och jag bad i nästa andetag om ursäkt och knäppte fingrarna i hopp om att hon inte skulle säga nej innan hon sagt ja. hon sa ja. hustru och hustru, det är fint!

hon är väldigt fin och väldigt preggo 

min fru. 

det här får bli mitt första inlägg i min första blogg.